Dårarna

nere vid busshållplatsen håller samhället vid liv med sina customiserade åk. Runt, runt kör de, gasandes, spelandes, håller oljudet från det det pågående snöovädret borta. Jag kan inte sova längre, men inser att om jag går upp nu kommer det inte bli någon sömn alls denna natt. Istället blir det nattradio, p4. Sedan Maconstationen WDEN 99,1, den där stationen som jag brukade lyssna på när jag var Georgiabo. Och allt väcker minnen förståss, nostalgi och klarsynthet. Och jag tänker på de vänskapsband som jag en gång skapade där. Just där i Macon, Georgia,8 mil söder om Atlanta. På alla dessa fina människor som återvände till sina hemländer när de var klara med sina utbildningar och jobb. Vänner som fortfarande finns kvar i mitt liv, men långt borta, men som med hjälp av dagens teknologi ändå finns nära. Och jag tänker på de som blev kvar och sedan stannar mina tankar hos de som inte lyckades, de som på ett eller annat sätt gick under. Livet är minsann tufft och utmanande för en del och med ens känns inte min sömnlöshet och Färgelandas bus så jobbigt längre.

Published with Blogger-droid v1.6.4