Kaffe

Det är bedårande vackert här. Just nu känner jag mig så previlegerad. Denna skyline, med bergen vid linjen. Vi är precis tillbaka från lunchen och här i min solstol ligger jag och funderar över vad jag skall ha för kaffe. Italiernarna kan ju det här med kaffe och utbudet är stort. Jag är traditionalist, men det finns ändock mycket för mig att välja mellan som faller inom ramen "starkt gott kaffe". Att ta en "americano" förefaller dock för fantasilöst och jag famlar i mitt minne för att hitta betydelsen och konceptet bakom alla dessa namn. Jag dricker Espresso, men får förvånande blickar när jag beställer en trippel. Enligt den sakkunnige italienaren anses jag nog förstöra upplevelsen av just en espresso. Så jag letar vidare, bland minnet och kaffelistan. Jag gör en beställning och denna gång får jag en variant med grädde. Således helt fel, men min sakkunnige vän nickar gillande. Jag ler tillbaka, tackar, visar min uppskattning genom att smaka och le uppskattande. Den vita sörjan rinner ner och jag ler ännu en gång, denna gång låter jag mitt leende dröja sig kvar. Min sakkunnige vän bakom disken ser nöjd ut.