Blev aldrig något fullmäktige för mig i går kväll som planerat. Synd för jag var sugen på att gå dit. Istället fick vi en tå ur led på en av våra ungdomar på klubben. Sådant där tråkigt som tyvärr händer ibland. Det konstiga är att det sällan händer i "stridens hetta", utan i så kallade icke risksituationer. Dubbelt tråkigt var att grabben skulle gradera sig till blått bälte under kvällen. Nu får det göras vid ett annat tillfälle.
Annars har vi haft tur i klubben genom åren då vi faktiskt aldrig haft någon riktigt allvarlig skada. Några axlar ur led (däribland jag några gånger),fingrar ur led, brutna tår och fingrar. Och så förståss några brutna revben,nyckelben, näsor och ett och annat skadat ledband i knä, samt meniskskador. Nåja, när man börjar räkna så blir det ju en del, men det skall förståss sättas i sitt sammanhang och i ett tidperspektiv. På trettioår ter det sig inte vara så mycket.
Hursomhelst, tråkigt när olyckan är framme. Som tur är har aldrig judo varit en högrisksport och i RF statistiken alltid kommit bland de första med låg skadefrekvens.
