Flera personer har frågat mig hur det gick med folkpartiets nomineringsmöte. Självklart en berättigad fråga efter den publicitet som jag varit en del i. Dessutom har det varit väldigt tyst om utgången. Bohusläningen nämnde i slutet av förra veckan vilka som var partiets topp tre på valsedeln, men annars ingenting. Inte ens ett medlemsutskick. Att jag inte lyckades med att ta en placering bland de främsta tycker jag själv är tråkigt. För mig är det en självklarhet att man sätter en lista som man tror man kan vinna valet med. Jag tror att det är viktigt för partiet att jag finns med i toppen som ett alternativ för de liberaler som inte stöder lokalpartiets huvudlinje. Nu visade det sig att de tolv starka medlemmar som närvarade på nomineringsmötet (FP har 31 medlemmar i kommunen) inte var mogna för en förändring. Efter en stunds diskussion och meningsutbyte där jag var ensam i "ringhörnan", vann en klar majoritet för en lista där en viktig ingrediens för att få vara med, är gott uppförande i föreningen. Något som tydligt uttalades att jag inte bidrog med.
Att min popularitet inte är större i partiet är något som jag får leva med. Detsamma gäller demokratiska fattade beslut. Om detta har jag egentligen inte så mycket mer att säga. Däremot måste det ses som en svaghet att Folkpartiet i Färgelanda inte kan visa på någon form av förnyelse i partitoppen. Att bara en kvinna får plats bland topp 5. Att ingen är under 30. Att ingen är under 40. Att ingen är under 50.
I dagsläget har jag inget förtroende i Folkpartiet i Färgelanda. Det har på ett demokratiskt sätt konstaterats.
