Gårdagen i Färgelanda handlade mycket om det plötsliga massmediala uppståndelsen kring Björnhuset. Något som jag uppskattar. Det är på tiden att alla kommunens invånare får ta del av denna illa skötta investering. Samtidigt blir jag så fruktansvärt arg när jag ser alltihop...Ser på teve, läser tidningarna. Hur kan man vara så förbannat dum och låta detta hända? Samtidigt medger jag för mig själv att min reaktion är ganska konstig eftersom att jag var en av de första som gick ut och kritiserade hur Björnhusbygget sköttes och därför borde vara ganska luttrad vid det här laget. Men icke! Det är kanske ett sundhetstecken...
Pratade med några "politiker" (från olika partier dessutom)igår som tyckte att det var onödigt att Bill Östlund gick till massmedia om det här. Det gör mig ännu mer förbannad! Precis samma kritik som jag fått då jag agerat i massmedia. Jag kan inte låta bli att få en känsla av att det skall smygas och smusslas och att allt snack om att det skall tas internt, bara är en förevändning till att mörka. Det är sådana här ärenden som är så viktiga att de kommer ut i ljuset så att allmänheten får ta del av den. Det är också viktigt att det finns människor som Bill som tar ansvar och vågar säga ifrån. Så länge det finns människor som bryr sig och säger ifrån finns det hopp.
För de läsare utanför Färgelanda som är intresserade av att sätta sig in mer om Björnhuset rekomenderar jag att lyssna på denna länk.
