Hotellliv hela veckan. Hemmifrån till på söndag. Ibland längtar jag mig bort. Jag gör det verkligen. Skönt att komma hemmifrån för en tid. Lämna allt bara och ge i väg. Men det är samma visa varje gång. När kvällen kommer och tystnaden är total. Bara jag och en teve långt, långt hemmifrån, Så...längtar jag hem. Hem till stimmet, tempot, lugnet, kärleken och vardagskvällen.
Vissa saker måste inte bli verklighet. Det räcker att man bara kan få längta.
Det gör en påmind om vad man har och förhoppningvis lär man sig uppskatta sig,
Man måste liksom ge sig av för att komma hem.
