Jag har under en tid jagas av media. Jag har utsetts till ett verktyg att trasa sönder folkpartiet här där jag bor. Att jag haft en annan uppfattning i en del centrala frågor än några av mina partivänner, är uppenbart. Men att göra det till att det finns en djup spricka och en splittring är ganska löjligt. Journalisten ville använda just det i sin rubrik i morgondagens tidning och jag förklarade att det inte bara var en ganska dålig ide, utan också något som får stå för någon annan än mig. Journalisten hänvisade då till att det var nattteamets rubriksättare som fick bestämma det. Så, i morgon vaknar Färgelanda upp, hämtar sin tidning och får läsa om "inbördeskriget i FP". Alltså skit samma vad jag säger.
Jag är verktyget, jag är vapnet som skall skjuta partiet i sank. Rykten sprids, rykten som blir sanningar, rykten som skapas för att bli sanningar med syftet att slå in en kil och sabotera. Allt kommer förståss från säkra källor som har insikt i partiet. Och jag hänger på alltihop, men tro inte att jag inte förstår.
Mitt parti har i viktiga frågor sprungit offside och för tillfället hamnat på helt fel plan. Där är man dock inte ensamma, utan delar arena med flera andra. Även partier som i sista minuten gjort avbön och tagit tillbaka allt. Det handlar om att ta ansvar och göra rätt för sig. Att skylla på att man blivit lurad är varken trovärdigt eller sjysst. Alla är vi utrustade med ett sunt förnuft och en ursäkt tillsammans med att "jag gjorde fel" är både hedersamt och förlåtande. I samtliga partier finns det folk med samma åsikt som jag och har så funnits under en längre tid. Med andra ord finns det sk sprickor överallt. Alla partier har en skyldighet att skapa ett förtroende för politiken igen i Färgelanda. Det gör vi inte genom att försöka splittra och strida sinsemellan. För mig är Folkpartiet det parti som står för de liberala ideer som jag delar. Jag har som uppenbart inte samma åsikt i några viktiga frågor som den officiella partilinjen här i Färgelanda, men det innebär inte att jag tänker deltaga i någon revolt. Att Folkpartiet måste komma in på rätt plan igen, råder för mig ingen tvekan om, men den processen måste skötas internt och på demokratiska grunder. Sedan är det upp till väljarna att besluta om folkpartiet är det parti som skall få deras förtroende. Tills dess kommer jag fortsätta vara en liberalröst i Färgelanda med fokusering på etik och moral, jobben, ungdomarna, utanförskap och ekonomin.
