Den stora nyheten i Färgelanda idag är att nu även Centern har vaknat till liv och bestämt sig för att ompröva sitt beslut gällande det uppmärksammade mobbningsfallet i vår kommun. Bättre sent än aldrig kan man förståss säga nu när både KD och även nu Centern tycks ångra sitt tidigare beslut. Partipolitiskt har man nu gjort en vändning och signalerar nu något positivt. Detta under devisen att det är mänskligt att fela och man faktiskt har rätt till en andra chans. Dock handlar detta om så mycket mer. Varför måste man som politiker "gömma" sig bakom sitt parti?
Kommunpolitik skiljer sig markant från hur man bedriver politik på riksplanet. Här handlar det om vad som är bäst för kommunen. Lokala, unika frågor som oftast inte påverkas av vilken politisk färg man har. Här handlar det om vilka personer man har i ett parti, handlingskraft, driv och vilja. Därför uppfattar man t ex inte socialdemokrater i Färgelanda att föra en socialdemokratisk politik som man gör på riksnivå. Detta tycker jag dessutom stämmer med samtliga partier i vår kommun. Och, det är inget konstigt med det. Svårt kanske för gemene man och väljare att förstå, men en praktiserande företeelse. Problemet uppstår när kommunpolitiker i alla lägen försöker "leka" riksdagsmän och där gruppledare manar till gemensam ståndpunkt i olika frågor. Att det måste finnas en partilinje har jag full förståelse för. Vi som väljare kräver oftast det, samtidigt som det är ett viktigt fundament i det som vi i Sverige kallar demokrati. Men, det får aldrig praktiseras till absurdum. Den mänskliga känslan om vad som är rätt och fel får inte våldföras på, bara för att man skall hålla en kollektiv fasad utåt. Visst är det politiker som sätter människan och individen först som vi vill ha i denna kommun?
Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå att den hållning som Färgelanda kommun har när det gäller mobbningfallet är helt fel ur ett mänskligt perspektiv och i förlängningen även för kommunen som sådan. Detta förstår de flesta av de folkvalda politikerna, men man väljer ändå att ställa sig bakom en officiell partilinje. Inom centerpartiet döljer sig flera duktiga och empatiska människor med en sund livsyn. Varför har inte de klivit fram tidigare? Till dess att dessa trätt fram och gett sin personliga syn kring mobbningsfallet, kan Centerns utspel i pressen idag inte ses som något annat en ett utspel inför kommande valrörelse.
