Solen och gårdagens ganska fina sommarväder har dragit förbi Stockholm. Det är mulet och lite småkyligt. Morgonen har används till förberedelse och jobbplanering och om en stund skall jag åka iväg någonstans för att få lite lunch. Min bror har avslutning med sina elever idag och kommer bli sen i kväll. Det innebär att jag får hitta på andra trevligheter i afton i min brors frånvaro. Gårdagskvällen blev en riktig höjdare och det är i just sådana stunder som man inser vikten av att ta hand om glädje och lycka i livet.
Jag och min bror tillbringade mycket tid som barn i Stockholm. Vi tillhörde den sista generationen som hade våra mammor hemma. De var hemmafruar, medans papporna jobbade. Självklart så fanns det undantag, men i min klass från ettan upp till fyran var allas mammor hemma. sedan hände det något. Runt 1978-1979 infann sig ett paradigmskifte. Alla mammor skulle helt plötsligt börja jobba och så blev det. Men innan dess,då sommaren infann sig, då alla mammor var hemma, så tog min mor med mig och brorsan till Stockholm och vår mormor. Vi tog tåget och vi brukade stanna i veckor tills vår far fick semester då han kom upp och hämtade oss. När vi blev äldre och tonåringar åkte vi upp själva när det föll oss in och passade. Med åren blev Stockholm mitt andra hem och en stad jag åkte till när jag ville få ombyte i vardagen. Här i Stockholm fanns också tryggheten i de släktingar som bodde här och framförallt mormor. Min älskade mormor som nu delvis är en stor anledning till att jag kommit hit.
Mina Stockholms besök är inte längre så regelbundna, trots att jag de sista tio åren haft denna stad som arbetsplatsutgångspunkt. Med andra ord, jag har varit här ofta i mitt arbete, men har då tyvärr inte hunnit med så mycket mer än att just arbeta. Därför känns dessa dagar så sköna. Att kunna kombinera arbete och samtidigt hälsa på dem som man tycker om.
