Mitt tidigare inlägg om "pöbeln" väcker känslor. Jag förstår det och det var också det som var tanken. Internet har stor genomslagskraft och svaren lät inte vänta på sig. Man skriver om mina politiska visioner och min politiska agenda. Något som jag faktiskt inte visste att jag hade och där säkert får medhåll i från vissa håll. Jag noterar också att jag målas upp som våldsam och hotfull. Jag citeras med att "jag vill rensa upp i församlingen" och "slå sönder fula nyllen". Att jag utryckt mig så vårdslöst kan jag dock inte finna någonstans i min blogg och framförallt inte i inlägget daterat den 28 april, för det handlar om blomplantering, föga våldsamt. Att man väljer att faktiskt fara med osanning om vad jag skrivit och samtidigt påstå att det är citat från denna blogg, ser jag som djupt kränkande. Det som är rätt citerat bjuder jag på, men ser det som högst anmärkningsvärt att man måste frisera den text som redan finns, för att i skribentens ögon få till en råare text.
Man får gärna citera mig, så länge som man gör det rätt och i sitt sammanhang. Jag har heller inga besvär med oliktänkande och att man har andra åsikter än mig. Däremot har jag svårt för anonymitet och att man inte kan respektera att någon faktiskt har en annan uppfattning än den man själv har.
Att börja skriva en blogg var något som jag funderat på under en tid och den 5e december 2006 skrev jag mina första oskyldiga små inlägg. Det var nyfikenhet och total okunskap om vart detta projekt skulle leda. Jag hade funderat på nyttan och syfte ett tag och när jag väl började, så skrev jag bara för skrivandets skull. Med tiden fick jag en trogen läsarskara bland familj, släkt och vänner och jag var uppriktigt förvånad, men glad över mina 10-15 läsare per dag. Jag tyckte det var fantastsikt att någon var intresserad av att läsa om mig, mina intressen musik, hockey och min familj. Sista året har läsekretsen ökat kraftfullt och vissa dagar har jag flera hundra besök per dag. För mig helt ofattbart! Detta förpliktigar dock. Vad kan man skriva om? Hur får man skriva? När bli ens "oskyldiga små inlägg" inte oskyldiga längre och hur brutalt får man använda sig av metaforer? Intressanta frågor att både fundera och tänka på.
Jag får en i mitt tycke intressant kommentar direkt till mitt "pöbelinlägg". läsaren som är anonym kommenterar att det inte är bonnighet som är problemet i Färgelanda utan bruksmentaliteten. jag funderar på det där en stund. Kanske är det just bruksmentaliteten med allt vad det nu innebär som är det stora problemet? Om det har jag inget att säja. Dock är min uppfattning att vad vi nu än kallar det och sätter för epitet på det, ligger det först som sist i betraktarens mun och skrivna ord vad vi vill att det skall ha för betydelse och innebörd.
Att jag skulle ha några politiska ambitioner är förståss helt befängt. Vem kan och vill bli politiker i Färgelanda för att nå "makt och rikedom"? Det får dock bli någon annans uppgift att prova. Själv tänker jag sätta ut mitt hus till försäljning för här vill jag inte äga mark.
Slutligen måste jag tillstyrka att jag med en viss portion humor känner mig stolt över att hembygdrörelsen och dess läsare visar intresse för mig och t om min obetydliga blogg. Kanske är t om ett tack på sin plats för att jag nu på detta sätt tycks få en ännu större läsekrets. Under denna tid som det tagit att skriva detta inlägg för mig(17 minuter), har jag haft 37 unika besökare. Jag ses inte med ligiltighet precis.
