Shame

Det var vid kaffet och min mun full med choklad som klubbens fystränare med följe knackade på min dörr. De var utrustade med träningskläder och hade "tagit" vägen runt mig för att hämta upp mig. Jag fick skylla på att Anette jobbade och att det var därför jag inte dykt upp för söndagens träningspass. Detta var i och för sig inte någon lögn. Å andra sidan skall erkännas att jag inte kände någon större besvikelse för det heller. Men nu stod de där och kommenderade att jag snabbt skulle byta om och rätta upp mig i joggingledet. Jag ruskade på huvudet och sa nej, men kände skam inombords.