I kväll skall Eric på Kalas. Och förståss är det inte något vanligt kalas, utan ett kalas på vattenpalatset. vattenpalatset betyder att föräldrar måste vara med och i det här fallet betyder det jag; Tommy. Jag har aldrig varit bra på barnkalas. Passar liksom inte in där. Anette gör sig mycket bättre på sådana tillställningar. Dessutom gillar jag inte badhus, kallt vatten och läskiga vattenrutschbanor. Det gjorde jag aldrig riktigt som barn heller. Jag tyckte bastun var exotisk och skön. Det tycker jag fortfarande, men undrar om Eric vill spendera hela kalaset med mig i bastun? Hell no! Så denna förmiddag, när jag sitter med pappersjobb långt över öronen och en telefonsladd virad runt min kropp, så är det enda jag tänker på vad jag kan hitta på för att slippa det här kalaset. Var är alla mina krämpor när jag så bäst behöver dem. Kan man skylla på att man inte hittar sina speedos?
