Jag har gått i från att vara en person med egen status, varit välkänd i trakten och självklar aspirant till att bli familjen överhuvud, till att bli degraderad till att "vara något till någon annan". Nyligen var jag på en rekreationsresa till Smögenbaden tillsammans med en bolagsstyrelse som jag sitter med i. Vid kvällens skaldjursbuffé hade jag hamnat vid samma bord som kommunalråd, företagsledare och andra "viktiga" människor. Det var upplagt till att bli en betydelsefull kväll i avslappnad miljö, för en man som jag med storslagna ambitioner. En kvinna vid bordet sökte min uppmärksamhet och det stod klart att hon ville ha kontakt. Men det var inte mig hon var intresserad av, utan hon ville bara få klart för sig om jag var prästens bror. Hon frågade inte efter mitt namn, eller vem jag var, (som tydligen verkade helt ointressant), utan deklarerade istället klart, att min nästan 11 år yngre bror var "the man in charge".
Tyvärr var dessutom detta inte första gången som det hände. Nä, ända sedan min lille bror bestämde sig för att flytta från Uppsala och tillbaka till Färgelanda, har jag tvingats höra samma fråga, oftast med följden att hela samtalet ramlar in på honom. Hade det inte varit för att han faktiskt är min lillebror, att han trots allt är helt underbar och har en vacker familj skulle jag offentligt önska honom tillbaka till Pelle svanslös land.