På andra sidan Atlanten firas Thanksgiving, USAs viktigaste helg. Ni vet; till minne av pilgrimerna i Plymouth som höll sin första tacksägelsefest för att fira den första skörden. Detta någon gång under tidigt 1600-tal. Thanksgiving - Bara ordet får det att vattnas i munnen på mig. Alla dessa läckerheter som dukas fram på festbordet. Jodå, jag har varit med. Dagens läckerheter har Marie stått för som lagat lasagne, en specialité. Eric fick feber igår kväll, 40 C och har förståss fått vara hemma idag. Även Marie har varit hemma. Hon kände sig dålig i skolan och kom hem efter en timma. Själv börjar jag också känna mig krasslig igen. Nästäppa och allmänt hängig. ja, ja, det är ju sådana tider. Så i kväll blir det lugnt, eller vad man nu skall säga. Så här års brukar det inte bli annat än lugnt om det nu inte är något möte jag måste gå på, eller judoträning.
Sitter nu i avslappnad ställning i greenroom och lyssnar på Winnerbäcks nya. Det är bra, men jag har numera svårt att ta till mig den sortens musik. 1990-talet och hur jag på den tiden levde och verkade, känns väldigt avlägset. jag lyssnar ibland på Lemarcs nya och det är samma sak där; bra men avlägset. Men, kul ändå...Idag lyssnade jag på Toni Holgersson och det var särskilt två låtar som fick mig att på någotvis "återvända"; "Från hand till hand" och "sista brevet till Louise" Jag tänkte på min bror, 1992 och även 1995, på konserter och fester framförallt och alla dessa ensamma kvällar på ranchen med billigt vin och gitarren som sällskap. Ett virrvarr av minnen dök upp. Saker att minnas, men också snabbt att glömma igen. Jag ägnar en tanke åt de människor som var väldigt viktiga för mig då, en tanke om glädje och sorg i lyckligt svåra tider. och... jag passar samtidigt på att rikta min tacksamhet till livet, hoppet och tron.
