Det är dagen efter att Ikea höll presskonferens och berättade att man tänkt etablera sig i Uddevalla. Uddevalla har blivit staden man pratar om i landet och ingen härifrån verkar vara det minsta noga med att dölja sin förtjusning och visa svensk måttfullhet. Att visa sin glädje verkar inte alls vara "svenskt fult" för Uddevallabon och jag är tacksam för det. Man behöver sannerligen något att glädja sig åt i vargtider och detta är förståss en jättegrej. Jag njuter verkligen av den positivism som helt plötsligt infunnit sig i staden och även jag går runt med ett stort leende en sådan här dag. Ikea har blivit synonymt med framgång och nu skall denna region rida på fördelarna av vad denna etablering innebär. Heja Ikea. "Heja du vinnare!"
Annars är det en gråmulen dag. Det är dimmigt och snön smälter. 14 minus inatt har bytts mot flera grader plus och så skall det fortsätta framöver enligt de meteorlogiska siarna. Passar mig bra, men lär reta upp en och annan unge rejält.
Jag har efter att ängnat förmiddagen åt att ringa ca "100" samtal, följt upp med att smida planer för mina uppföljningssamtal nästa vecka. Det gäller att vara slug och ha svar på allt. Jag klottrar på min väggtavla, ett smart trick för att göra allt överskådligt. Jag har druckit alldeles för mycket kaffe som vanligt och har därför gjort the. En avslutningsdryck eller ritual om man så vill, för att makera att veckans arbete snart är slut. (Antagligen främst för behovet av att någonting behöva hålla i handen medan jag vankar fram och tillbaka i mitt rum) Anette kommer snart ringa för att berätta att hon kommer sätta sig i bilen och åka ner till "staden". Ett kort meddelande som skall betyda att jag om ca 30 minuter kan lägga ner min whiteboard penna och ge mig av ner till city till någon av Anette vald restaurang.
Nä jag avslutar detta nu. Ingen Anette ringer och jag börjar bli förbannat trött på att klottra. Jag gör två quiz på passagen istället; http://quiz.passagen.se/ och kan nöjt konstatera att jag klarade detta med bravur. 9/10 på tvserier från förr och 8 av 9 på "vilken rockgrupp/artist. Jag svarade "våra bästa år" när det skulle vara "Glamour"(fick för mig att glamour var australiensisk) och sedan hade jag inte koll på "Pink Floyd" utan svarade; jefferson airplane. Mm...lite stolt ändå. Men nu är jag hungrig...och Anette verkar dissat mig totalt. Ingen ringer...Det kanske blir en korv på Shellmacken istället. Det där leendet jag pratade om tidigare har försvunnit och förbytts mot en minst sagt grinig, ansträngd look. Som motsats till alla andra happy Uddevallabor tänker jag nu vresigt knö mig före i "betala bensin" kön och om jag måste; gapa fula saker till de som sackar och protesterar över min burdusa framfart för att beställa cheesedog meny. Men lite som den revolterande uddevallabon kommer jag ändå vara; för här skall inte visas någon svensk måttlighet.
