Den där Joe Labero var allt helt otrolig! Att gå genom människor, att förutse framtiden, få människor att försvinna, ja...allt det där och mycket annat fick mig nästan svimfärdig av hänförelse. "Varför gör man inte sånt här lite oftare", var den direkta frågeställningen efter showen? Alltså, inte att gå genom människor, utan att ge sig ut på roligheter, lämna trygga tevesoffan för en stund. Hänförelse och tillfredställelse måste ju vara de två viktigaste sinnesstämmningarna och något vi människor innerst inne söker ständigt. Dock att få det att ge utryck i den här sortens eufori, utan att genom en större ansträngning krävs (mer än ca 400 kr för biljetten), måste vara på gränsen till optimalt. Eller?
Vi gick på restaurang sedan för att även tillfredställa våra förstunden utsvultna magar. förövrigt ett i sig minnesvärt ögonblick. Min beställning visade sig vara omöjlig och alla andra alterativ också. Detta trots att det fanns med i menyn och att mina önskemål var helt inom möjlighetens gränser. "Frasen; "det går inte", kommer antagligen etsa sig fast i "de fyras gängs" minne länge, länge. Vad blev det då? Jo, en klassisk 4 rätters tallrik. Tryggt och enkelt.
