Vi har haft en natt gäst. Föresten , två; men att Marie har med sig en kompis hem, hör mer till vanligheterna. Tjejerna sover fortfarande, pojkarna har varit uppe sedan kvart över fem denna morgon. De verkar sovit gott, för vi har inte haft någon påhälsning i vårt sovrum. Ett vitt täcke ligger fortfarande över min trädgård och termometern visar på några grader minus. Inne är det behagligt vamt, på gränsen till för varmt. Värmepumpen gör ett myckt gott jobb. Jag serveras mer kaffe i min farsdags present; en vacker mugg. Vi sitter runt köksbordet, jag, Anette, Eric och Karl. Pojkarna målar och ritar farsdags presenter.
Jag har sett på två hockeymatcher i natt. Alltså riktig hockeynight! Men, Torontos förlustmatch mot New York Rangers visades inte, utan resultatet fick tas in från internet. 2-3 hemma och förståss, ytterligare en förlust i Air Canada Center. Men den här förlusten känns inte speciellt jobbig. Rangers vann på straffar och jag har alltid varit av den åsikten att det här med att det skall avgöras till varje pris känns ganska kasst. Varför kan det inte få sluta oavgjort? Alltså, Rangers ledde med 2-0 och så ut att gå mot en säker vinst. Sedan gav leafs allt, visade hjärta och kvitterade och vid full tid stod det 2-2. Varför kunde det inte få sluta så? Sedan övertid, inget mål, dags för straffar, och så pang! Rättvist?
Tjejerna kommer ner och jag går in och sätter mig i rummet. Här är det verkligen olidligt varmt. Måste nog ner i källaren och justera på parallellförskjutningen ändå...
Inger kommer för att hämta pojkarna. Nu skall de till Gränsen och härja. Hon säger att det var minus 9 tidigt denna morgon; huhu.
Äntligen känns det som om att förkylningen är på väg att släppa. Det känns som att det går åt rätt håll. Hostfri denna natt och ingen känning av feber. Jag hoppas verkligen på en bra vecka då man kan få må gott och få saker uträttat.