Natt mellan lördag och söndag, en blåsig, mild vinternatt

Jag har sett på den där konserten med Willie Nelson. den var bra. Annars inte mycket att glädja sig åt. En orkan är på väg och med allt det flyt som jag förfogar över för tillfället så blåser väl hustaket av. "Förtillfället" föresten... Det där ordet skall man nog ta det försiktigt med. Det här kanske bara är början... Och jag menar inte bara att jag smällde bilen och trasade sönder axeln och nu går här och mår dåligt över detta, för jag tror att det bara är början. Början på en lång förbannad baklänges månad, eller gud vet; Kanske ett enda långt baklänges år! . För att jag nu går här och mår dåligt och har ont, känner mig allmänt kass och antagligen är på väg raka vägen ner åt... är inte nog. Det måste bli ännu värr! Jag ser tydliga tecken på det. Och, i en sådan här stund skall man sitta här och påminnas om att "det blir ljusare igen", "att man måste gå, för att kunna komma tillbaks" och allt det där, som bara får en att må ännu sämre. Och hur kul är det att vara fucking sjukskriven och gå här hemma och inte kunna göra ett skit! Janne Nyvall skrev till mig igår föresten. Det var kul. Jag ringde honom sedan och vi gick igenom det senaste halvåret.
Jag tror att jag tar och skriver en bok om alltihop. Men först efter att jag tillbringat natten med "Seven" och "Falling down". Filmer med riktiga looserhjältar. Tänk bara att få heta " D.Fence"