Som barn var långfredag den längsta dagen på året. T om längre än julafton. Affärerna var stängda och aftonbladet och Expressen gav inte ut några tidningar. Mycket har hänt på dessa år och antagligen tycker inte dagens barn att denna dag är speciellt lång. Jag däremot skulle hoppas att den iallafall kunde kännas lite längre. Som vuxen går dagarna allt som oftast för fort. Vid frukostbordet i morse frågade jag Eric om han visste varför man firade påsk. Något avvaktande svarade han, "nä det vet jag inte". Hans svar gjorde hans lättretlige far smått upprörd. Jag tänkte på min egna barndom med högläsning ur barnens bibel, hur vi i skolan byggde palestinahus av gamla tetrakartonger och lärde oss allt om det förlovade landet. Min nästa fråga blev förståss om de inte fick lära sig det i skolan och Erics svar var igen; "nej". När jag sedan lät min frustration rinna över inför detta faktum som jag helt plötsligt ställts inför och idiotförklarade dagens skola, avbröt min 8 åriga son mig lugnt och sa; "men pappa, varför har du aldrig berättat för mig".
Och han hade förståss rätt. Varför hade vi aldrig pratat om det här hemma? Det är ju jag som förälder som i första hand har ansvar för mina barns utveckling. I ett land där vi lärt oss att staten tar hand om oss, är det ibland lätt att glömma det. Så oavsett vilken religionsuppfattning man än har, är det viktigt att förstå sitt lands kulturella ursprung och varför vi har de seder och bruk som vi har. Att lära sina barn varför vi firar påsk i Sverige är en del av det.
